Pappa, Mamma, lille V och mini A

Nu har jag varit storebror i över två veckor och jag älskar att pussa och krama min söta lillasyster. För visst är hon söt? Särskilt när hon sover, hehe!

Men det kan också ta på krafterna att vara storebror och ha ansvar för en liten syster...




...men för det mesta är det jätteskoj!!

 

 

 

 

 

Såhär dags för 1 ½ år sedan var jag faktiskt inte ens född. Mamma och pappa hoppades att nu skulle det inte vara långt kvar för dom hade redan varit på sjukhuset och kämpat i dryga 10 timmar. Men det skulle dröja ända tills 12,28 innan jag kom till världen. Liten, skrikande och kladdig men ack så söt.

Nu är jag så här snygg när jag poserar framför kameran!

Just nu håller hela familjen på och pysslar och ordnar inför ankomsten av mitt alldeles egna syskon. Vi har tagit hit en till spjälsäng från mormor och morfar. De hävdar att mamma en gång legat i den, men det betvivlar jag starkt. Mamma är alldeles för stor och tjock för att få plats i den.

Sen har pappa snickrat ihop ett skötbord alldeles själv också. Det har legat i en kartong jättelänge, sen innan jag föddes, och jag tog för givet att det berodde på att pappa inte kunde få ihop det (han är inte särskilt händig om sanningen ska fram). Men nu när vi ska bli två blöjbarn i familjen plockade han fram lite oanade kvaliteter och fick ihop det jättesnabbt. Och snyggt blev det också!

Och till sist har vi bakat massor med bullar, så att vi har fika hemma ifall nu någon skulle vilja titta förbi sen och beundra mig för att jag blivit storebror. Har de tur kanske jag kan visa dem bebisen också.

Så nu är vi redo. Nu kan bebisen få komma när den vill.

Så här kvällen före självaste julafton tänkte jag bjuda på lite bilder! Visst är jag snäll? (Hoppas Tomten läser här).


Den första bilden visar en hobby jag har skaffat mig. Att klättra upp på stolar och stå och vicka på kanterna så att mamma får hjärtklappning. Väldigt rolig lek.

Här härmar jag pappa när han "jobbar". Vet inte om jag skulle kalla det för jobb, ser inte alltför anstängande ut direkt.

Här sitter jag och äter pappas hemlagade potatismos, som är det godaste potatismos jag någonsin smakat.

Och till sist, i söndags var vi i skogen och högg oss en gran. Vi hann precis komma hem innan jag fick diarré. Och sen fick pappa diarré. Men det är en annan historia. Så här blev granen i alla fall när den var färdigklädd.

Här sitter jag och äter!



Visst ser det gott ut?

Dricka själv ur stort glas kan jag också!

I torsdags var det lussefrukost på mitt dagis, så mamma och pappa var där och proppade i sig av godsakerna (risgrynsgröt, smörgås, pepparkakor och saft). Och själv var jag dagen till ära klädd i denna fina utstyrsel!

Om ni tycker att vi är dåliga på att uppdatera bloggen så beror det bara på att det inte hänt nåt. Hela oktober och november har bara varit ett enda grått och regnigt mörker. Men idag är det första advent, och då blir det lite ljus i tillvaron igen. Första advent i vårat hus betyder: NYBAKTA LUSSEBULLAR!

 

Nästa helg blir det pepparkakor, och sen ska vi göra julgodis. Målet är att bli tjockisar innan nyår!

Idag och igår har jag varit hemma med pappa för att jag har varit sjuk. Jag har haft lite feber. Men detta hindrar mig förstås inte från att spexa lite...

Efter en massa prat, och ännu mera packning bar det till slut iväg på mitt livs första semester. Destinationen var ett avlägset land som tydligen kallas för Blekinge. Man fick sitta i bilen typ hur länge som helst för att komma dit. Jag tog en rejäl tupplur, och ändå hade vi inte kommit fram när jag vaknade. Jag hann till och med bli lite upprörd över att sitta fastspänd i bilen så länge innan vi äntligen, sent på söndagskvällen kom fram. Då var mormor och morfar och min ena moster med kille redan där. Min andra moster med kille åkte med oss. Så det var ett glatt gäng på nio personer som intog denna "stuga".

Vår älskade lille Hasse Hittekatt försvann i påskas och har sen dess inte synts till. Nu har vi bestämt oss för att sluta sörja och gå vidare. En flock på två katter är ju inte mycket till jaktlag, så nu måste jaktlaget utökas med en katt. En lärling, som Bella och Theo kan ta under sina tassar och utbilda och forma efter eget bevåg. Därför gav vi oss häromdagen iväg för att spana in några kandidater.








Som tur var höll mamma med och valet föll alltså på denne rödvite lille pojk (till vänster). En riktig tiger! Grrr! Nu längtar vi så till augusti då får hem honom till oss.

I lördags slog vi till med stort kalas! Kalaset var för mig, för att jag ska fylla mitt första år. Och så firade vi några av mina kusiner som också fyllt/ska fylla år. Men eftersom de fyllt år massa gånger förut tycker jag att jag var mest speciell och värd att firas mest, så det så! Här är lite bilder:

I söndags var det  jääättevarmt  ute, så hela familjen drog till playan för att jobba lite på brännan! Fast det där med brännan gällde ju inte mig då. Jag får inte vistas i solen säger mamma, för jag blir bara röd. Därför har jag införskaffat mig en sådan här snygg simdräkt, med spiderman på. Inte dum, va? Tyvärr tvingades jag ta den fula kepsen med mig också eftersom mamma glömt den snygga solhatten hos mormor.



När väl badkläderna var på var det dags för ett dopp. I början var det iskallt och jag ville bara sitta på stranden, på någon skuggig plats, och titta på de andra barnen som lekte. Men efter en stund fattade jag att man bara behövde vänja sig...



...och då var det förbaskat roligt att plaska och stänka så morsan och farsan fick iskallt vatten på sig. Höhö, det kan de ha!



Men det bästa med att åka till stranden är nog att äta glass. Min favorit är GB Sandwich, den är mumma den!







En härlig heldag på stranden var det i alla fall. Trots att jag mest satt i skuggan, var insmord i salva med hög solskyddsfaktor och hade kepsen på mig hela tiden blev jag dock lite röd om kinderna dagen efter. Så det var nog tur att jag hade min spiderman-dräkt, annars hade jag nog blivit röd på fler ställen.

Igår var det mors dag, en dag helt tillägnad min favoritperson i hela världen: Min mamma! Detta firade vi med ett stort kalas med massor av folk, musik, mat och soligt väder. Visserligen var kalaset inte för mamma, utan för någon avlägsen släkting som fyllde 40, men jag valde att fira mamma mest.

Pappa och jag väckte mamma med en present på morgonen också. Det var en DVD med en rolig farbror som jag vet att mamma brukar gilla.